Alhamdulillah...still breathing.
Terima kasih Ya Allah...
I've been doing this for couple of days now...penat, tidak boleh bergerak ambil chance jemur kain, tapi tidak sampai hati ampai Afnan di katil...deep sleep everytime he's in this position...kasihan Afnan tdur kepala miring...hidung macam tersumbat...
So this is how a mother feels everytime she looks at her children...Kasihaaan...no wonder why mother never give up on us...
Subhanallah...kasihan kasihan kasihan..tidak putus putus rasa kasihan itu...anak sudah mencecah 40, 39, 33, 29, 22...masih rasa kasihan itu kuat...itu sebab kuat menolong...
Praying for another easy and smooth day with Afnan...ameen.
No comments:
Post a Comment